Både jag och B älskar hundar och är uppväxta med dem, därför var det ingen slump att vi tog vår första hundvalp bara några månader efter att vi träffades. Efter att vi tagit steget att skaffa EN hund var tröskeln inte så hög för att skaffa en till, vilket resulterade i dubbelt så mycket jobb, dubbelt så mycket hår, dubbelt så mycket motion, dubbelt så mycket mat men också dubbelt så mycket skratt. För roliga är dom, de har ju båda egna personligheter och är speciella på sitt sätt. Så nu tänkte jag presentera er för den första herren i vårt hus (och det är varken gud eller B):
Möt Elvis
Fullständigt namn: Elvis
Smeknamn: El-apan, Elvisp, Elhiss + oändligt antal kombinationer av El + ett rim med "vis"
Ras: une buraceau, dvs blandning mellan labrador retriever, irländsk setter och wachtelhund (har labradorövervikt, setterknöl på huvudet och wachtelenvishet)
Färg: svart med vit spretlugg på bröstkorgen (riktiga män har hår på bröstet).
Kön: kastrerad hane.
Född/ålder: 1.10.2007, alltså fyra år.
Vikt: 35 kg (BMI +30).
Kännetecken: sitter eller ligger oftast i ett hörn för sig själv med total ångest i blicken (tänk er deprimerad och icke-förstådd konstnär), snarkar som en fullvuxen man och har även sömnapné (också i vaket tillstånd).
Rastypiska egenheter: borde vara en sjuhelsikes fågelapportör då han är blandad av tre olika fågelhundar, men någonstans på vägen gick det lite fel - Elvis är brutalt skotträdd. Han kompenserar dock sin brist på jaktegenskaper med att bli galen när han ser en fågel och besitter den något udda talangen att kunna fånga en levande, flygande fågel och plocka den naken på fjädrar. Allt utan att använda tassarna.
Bra sidor: lugn och bra med barn, lättlärd, drar inte i koppel, kräver minimal pälsvård, hålls i skinnet bra med ordentliga regler, har efter kastrering helt glömt bort att brudar är livet.
Dåliga sidor: lite lätt falsk (troligtvis pga för många blandningar), blir lätt maktgalen om han behandlas för slapphänt, "tar på näsan" och får ångest om husse/matte tillrättavisar den yngre hunden och tror att det är han som får skäll, tappar hörseln totalt om han får springa löst och får goda dofter i näsan.
Bra att veta vid besök: kissar fortfarande ner sig av total lycka om han får för mycket uppmärksamhet när nya människor kommer in, är ibland rädd för andra hanhundar då han blivit överfallen som valp av en grannhund.
Det här visste du inte om Elvis: har lärt sig själv att sitta på bakbenen (man kan också använda sig av kommandot "sitt fint", bör ses), är världens mest frusna hund, kan eventuellt ha varit nakenhund i ett tidigare liv.
Elvis som liten bebis
Ångestfylld Elapa
Ha ha haa! Va bra!
SvaraRadera