Inredningsmåndag

 

Igår sydde jag ju lite nya gardiner och har man nya gardiner måste man ju självklart möblera om så att de passar in. Absolut inte tvärtom.

 

En som också gillar att inreda.

 

Det här blev färgerna nu en stund fram över: turkos och grön.

De som känner mig drar efter andan nu och frustar ut kaffet/saften/valfri dryck över bordet;

jag är inte vanligtvis så här färgstark.

Råkade nu bara köpa ett turkost tyg och så råkade dessa två Iittalaskålar finnas i min ägo.

Det funkade ju det också.

 

Två sekunder innan det här fotot togs hoppade en treåring bungyjump ner från en pall i soffan.

Jag har dessutom tydligen uppfostrat en riktig tonåring:

- "Ja ha ju faktiskt städa Hayley, kan du int va liti försikti?"
- "Ööh. Not."

 

"Ja puffal kudden mamma."

Inredningsreportaget är komplett med färggrann spelande leksak under bordet och femtiotusen teckningar på kylskåpet.

 

Jaha, det var den måndagen. I morgon lämnar jag brudarna hemma i faderns ägor och beger mig till Kokkelby för sista klänningsprovningen! IIIIK!

I'm singin' in the ..

Sportlovsvecka här uppe i Österbotten och det tokregnar ute.
Riktigt så det viner kring knutarna och ekar i takplåten.

Eftersom vi har nästan öppet till nock i vardagsrum/kök så var vi lite oroliga att man skulle bli döv när det regnar mot plåttaket, men det är inga problem.

Det är ju bara mysigt att man hör när det regnar, det upplevde vi aldrig i gamla stugan som hade tegeltak.

Så vad gör vi i regnet då?

Två av tre familjemedlemmar sover (och eftersom jag bloggar kan ni kanske gissa vilka), jag ska knäppa på ett avsnitt Friends 

(plöjer igenom alla säsonger för första gången, nu på nr 7) och ta en tekopp till. I morgon blir det lite jobb i form 

av min mammababy-grupp som ska få svettas lite och sedan lite kvalitetstid med två favoritmammor med kids.

P.S. Jag har mer nyheter att visa er här hemma, jag måste bara hitta Hayleys gömställe för kamerasladden först..

En röd

Fredagkväll.

Amaryllis, hembakt bröd, film på tv, en hand att krama.

Nu tar vi helg, tycker jag.

Välkommen 2013!

Ett nytt år har börjat, jag bloggade ju senast förra året (hehe). 

Nu tycker jag nog att det är på tiden att bloggen börjar fungera som normalt igen, nu när huset

är färdigt, julen är över och det nya året står i startgroparna.

Vad har ni för planer i år?

Har ni något ni tänkt ändra på som inte var riktigt hundra förra året?

Ska ni resa någonstans?

Tänker ni ändra livsstil / byta jobb / flytta?

Själv ser jag riktigt fram emot det här året. 

En nystart, igen! Hur skönt är inte det?

Tänkt att man en gång per år (eller egentligen två, om man räknar skolstarten) får chansen att ta sig i

kragen, ta en verklighetskoll och reda ut läget. Börja om från början.

Jag går in i 2013 som mamma till en fnissande, helt underbar och mycketmycket envis ettåring, bosatt i ett splitternytt hus som är också det helt underbart, jag har ett nytt jobb och har fler planer jag har tänkt verkställa den närmaste tiden. Jag hyser stora förhoppningar om att 2013 blir ett lugnare, mer harmoniskt år än 2012. Inget husbygge, ingen liten bebis, inga stressiga helger. Det här är året då vi får njuta av första våren på terrassen, ett glas kallt i solnedgången en ljummen sommarkväll, en härligt sprakande brasa när mörkret faller i september och sedan är vi tillbaka i början igen.

Nu tycker jag att ni ska njuta av den här kvällen, oavsett om ni ser positivt på årsskiftet eller inte, och ta en titt

på vad som försiggått här på åkern sedan jul!

Vi firade århundradets lugnaste och skönaste julafton hemmavid.

 Vi fick otroliga mängder med julklappar.

 Vi njöt av lilla granen på bordet och stora granen framför terrassdörrarna.

 Vi tejpade lite väggord i sovrummet.

 Vi njöt av lugnet och att alla var hemma.

 Vi beundrade det vackra vädret på julafton.

 Vi firade vår ettåring fler gånger..

 ..och bjöd på en massa gott..

 ..igen!

 Vi dukade med cirkussugrör och vimplar.

 Vi tände en massa ljus.

 Vi åt god mat på nyårsafton..

 ..och skålade in det nya året hemma på tumanhand.

231211

Idag har vi en ettåring i huset.

Förra året den 23:e december firade vi julen på ett helt annat ställe än vi brukar. 

På BB.

I år får vi fira den i vårt nya hus.

Båda gångerna är speciella, ett helt nytt liv har börjat två år i rad.

Idag har vi då fått fira vår lilla ettåring som har lärt sig så mycket på året som gått.

Hon kan ta några staplande steg, hon vet hur en kossa låter, hon förstår både svenska och finska, hon har 

räknat ut vilken söt-min som får pappa på fall, hon vinkar när någon kommer eller går, hon ser lycklig ut när 

hon ser sig själv i spegeln och säger "täääh!" och pekar på sånt hon ser.

Här kommer bilder från dagens och kvällens två kalas, ännu ett kalas ska vi ha på mellandagarna (jag är ju som bekant

ett riktigt kalasmonster och älskar att ställa till fest, och nu har jag ju en perfekt anledning!) och sedan har

vi färdigt firat för i år. Nästa i tur blir far i huset i januari. Hihi..

Pssst! Passa på och ta en smygtitt på hur huset ser ut för tillfället!

Kära Österbotten

Idag blev det liksom aldrig ljust.

Den österbottniska vintern visar sig från sin allra bästa sida och låter ett tjockt snötäcke falla över den otroliga mängd vi redan har. Himlen är grå, tung, trött. Den väntar kanske också på att det ska ljusna upp, bara för någon timme. 

Mig går det ingen nöd på. Jag är gjord för finländskt klimat. Tyvärr är det alldeles för mörkt för att visa er någon del av huset, så det får vänta tills himlen orkar spricka upp. Låt oss hoppas att det sker före julen!

Åkerhuset

En liten fredagshälsning från oss här på åkern.

Det viner runt knutarna i kväll och just slamrade mjölkkannan på terrassen i väg längs grusgången.

Om man lyssnar riktigt noga hör man äppelträdens kvistar som slår mot gallret. Ett riktigt busväder! 

Då är det skönt att sitta inomhus.

Att vänta på att fudgen ska stelna i kylskåpet.

Att värma sig lite under filten då ingen hunnit elda i spisen i kväll.

Att spänt sitta och räkna ner timmarna till i morgon då vi äntligen får inviga bastun.

Sånt tycker jag man ska göra en fredagkväll.

Åtminstone om man bor på en åker.

Det här med mjöl

Datorsladden är nerpackad i någon låda och hur jag än försöker skrapa mig i huvudet och väser tänk, tänk för mig själv 

så kan jag bara inte minnas i vilken. Därför drar vi ut på det här med husbilder ytterligare tills jag fått ändan ur vagnen och

 gått igenom lådtornet.

I stället kan vi ju behandla ämnet julklappar.

Jag älskar julklappar.

Älskar.

Om ni varit med sedan förra julen kanske ni till och med har förstått exakt hur mycket jag älskar julklappar.

Men i år är det liksom som att det flyttat in tre liter bomull i skallen på mig, jag får liksom inte in mer än att vi just

har flyttat och just har fått bebis (haha, jo hejåhå, snart ett år sedan). Det går inte.

Så jag har försökt göra som jag gör varje år: jag skriver en lista (förutom julklappar så älskar jag även listor).

Vet ni vad? Det funkade inte. Inte det minsta. Det står helt stilla.

Ska det vara så här nu när man har barn? Mjöl i huvudet och inspirationen kommer liksom inte ut för det är

så mycket annat i vägen. Eller tror ni att det lättar bara vi fått lite ordning här i stugan?

Ja.

Jag tror nog att jag ska ge listan en chans ännu.

Det tar vi en pepparkaka på.

En till mig också?

Flyttfrånvaron

Ja, ni kanske har gissat det eftersom ni inte hört av mig på ett tag,

men vi har alltså flyttat! 

Ni ska få en bilduppdatering i morgon, men i kväll bjuder jag på ett par mobilbilder.

(ni som har mig på Facebook har redan sett de här bilderna)

Äntligen

På språng

Har varit i farten hela dagen lång och nuuu lägger jag ner mig i soffan. Shit, vad skönt.

Det har varit ett besök till staden (nya dynor - check!), sommarzumba utomhus och så allt det där extra 

som man gör när man har hus och bebis.

Men nu - kroppen vågrät, fjärrkontrollen i handen och en älskad bredvid.

Onsdagskväll

Ni får en snabb blick över vardagsrummets nya möblering, lite rådd visar ju bara att vi är vanliga människor.

Så här ser det ut nu. Jag blev så trött på hela huset, situationen - ja, allting, så det här blev en nödlösning för att 

klara av sista månaderna här.

Men det blev ju riktigt bra. Typ.

Och ja, vi har världens minsta vardagsrum.