Saker folk säger som gör mig galen

"Du ska inte bära henne/trösta henne/prata med henne, du skämmer bort dem då!" Nej. Det gör jag inte. Jag visar att jag är trygg. Har du sett någon 16-åring som fortfarande sitter i mammas famn?

"Mina barn har jag bara behövt lägga ner i sängen så har de somnat av sig själva och sovit hela natten." Här har jag just stått och berättat för dig att det inte funkar så med mina barn. Ändå kände du att du behövde hävda dig. Känns det bättre nu?

"Låt henne skrika bara, det stärker lungorna!" Bull. Shit. Det enda det stärker är sannolikheten för att ungen aldrig ska lita på mig igen. Och att jag blir döv.

"Haha, tänker du försöka ha dem bakåtvända i bilen ända till 4-5 år? Lycka till, de kommer aldrig att gå med på det/benen ryms inte/så gjorde inte jag." Vet du, nu är det jag som är vuxen och jag som bestämmer - inte min 4-5-åring. Hon vet inte om att det finns något som heter framåtvänt om ingen introducerat det. Benen kan man böja. Ungen är nöjd. Vad är problemet?

"Om du bara skulle göra si och så så skulle du inte ha det där problemet. Så gjorde jag och jag hade aldrig några problem." Vad bra. Har vi samma barn, eller? Inte? Nåmen dåså. Case solved.

"Oj, vilken tjock bebis du har/vad mycket hon äter/är hon redan så stor!" Alltså. Det är en bebis. Varför behövde du få den kommentaren ur dig?

"Nämen har hon inte vänt sig än/börjat krypa/gå?" Varför denna hysteri över vems barn som är bäst? Mina barn har utvecklat talet mycket tidigare än motoriken och de blir tvåspråkiga. Måste jag inleda en ny bekantskap med den meningen också för att bräcka dig?

"Nå, när kommer nästa nu då?" A) på vilket sätt rör det dig? B) när är det okej att vara nöjd?

"Varför klagar du? Vad hade du förväntat dig med att få barn?" Hur kan man ha förväntningar på något man omöjligt kan veta något om?

"Hehe, vänta bara till..." Okej. Det ändras konstant med barn. Men just nu känns allt skit och är jobbigt. Hjälper den där kommentaren mig?

"Allt sitter mellan öronen när man föder barn. Om jag är positiv och bestämmer mig för en superförlossning så får jag det." Ojdå. Hur är det med dem som får komplikationer då? Tänkte de inte tillräckligt positivt?

"Det finns ingenting som heter kolik." Du har inte haft ett kolikbarn, va?

"Jag tänker inte sitta hemma med mina barn för att de kräver rutiner, jag tror inte på rutiner. De får nog lära sig att göra som jag." Tänk om det inte funkar så då? Tänk om ditt barn är extra känsligt för förändrin? Tänk om - ve och fasa - ALLA BARN ÄR OLIKA?!