Det är faktiskt helt normalt

Vadå "det är inte normalt att sitta och locka sitt löshår i sängen framför en serie?" Det är det väl visst det.

Blä

   

           

                                                       Önskar så att det här var dagens feelis.

                                                                    Det är det dock inte.

Aldrig har en vecka varit så här låååååååååååång. Väntar på fredag, men inte pga fredagsmyset utan av en anledning som stavas j-o-b-b. Jag får äntligen  jobba på fredag! Det märks på humöret när jag varit ledig för länge, för då är allt tålamod använt, nerverna på helspänn och det river i halsen av allt morrande. Barnen har sovit dåligt (och då också jag) och någon mat har jag inte lust att laga. Grått och trist är det ute, men det matchar ju humöret i alla fall. Blä för den här veckan.

En som inte tycker det är blä är Hayley. Hon vaknade tiiiidigt i morse, for sen till dagklubben på utfärd, kom hem (och jag förväntade mig utbrott och lång vila) men hon har både lekt butik och ritat änglar på löpande band samtidigt som hon sjunger julsånger på finska. Nu räknar hon på engelska i sitt rum. Tur att någon av oss har vett att göra något produktivt idag.

                   På bilden ser ni lillasyster. Fotografen är storasyster, igen. "Sitt ner, skratta!"

                                                                      And so she did. 

Nej!

Hej måndag! Vi har just fört storasyster till dagklubben och nu har vi parkerat oss i soffan med kaffe och 300 böcker. Holly är, precis som sin storasyster och mor, bokgalen. Vi läser och läser och läser. Och läser lite till. Tyvärr är hon lite kinkigare än Hayley vad gäller variationen på böcker och hakar gärna upp sig på en och samma bok i sisådär två veckor. Efter varv 42 på "Koira-kirja" får man lite ögonlocksryckningar.

                                       

Är jag förresten den enda som gäspar redan från sida två i boken och sen läser resten som en enda stor gäspning? Jättejobbigt. 

                           

Om exakt en månad har vi en 1,5-åring i huset igen. Hade fullständigt förträngt den här "nej"-perioden som regerar här för tillfället. Allt är nej. Klä på sig är nej. Äta är nej. Byta blöja är nej. Leka med fel leksak är nej. Sluta klättra är nej. Kramas är nej. Sluta kramas är nej. Och så kan man inflika ett hurtigt nej lite var som helst, bara för att man kan. 

                                                            Ska nog ta en kaffe till...

Den soligaste staden

  

I lördags var jag en vända till min gamla hemstad - Vasa.

Jag har bott snart åtta år här i Munsala och tycker fortfarande att Vasa är "stan".

Någon Vasadialekt finns det inga spår av längre, det finns mest en form av blandad Munsala- och Vörådialekt med influenser av vanlig högsvenska. 

Och om jag är för länge nere i södra Finland börjar jag prata Hangödialekt.

Det kan hända att det här är den finaste höststaden, har ni sett löven?

 

Förutom att jag hade kaffe (duh) på agendan så var det konsertkläder till torsdagen jag var på jakt efter. Klädkoden var svart klänning och vet ni - jag äger ingen svart klänning! Har ni hört!? Så fy skäms på mig. Nu är det åtgärdat, jag hittade till och med två stycken svarta i olika stilar så nu är jag laddad och redo. Jag köpte till och med strumpbyxor...! Fatta allvaret.

 

Det här var den ena, fast svart då så klart, den andra hittar jag inte. 

Båda från H&M.

Att inte vara så traditionell

 Jo.

Vi har ju ett ganska stort sovrum, över 16 kvadrat. Dessa kvadrat har (tyvärr) varit väldigt outnyttjade då alla andra rum i huset varit prioriterade. Vårt sovrum har liksom lämnat i skymundan (vi sover ju ändå längst bort). Här har allt bråte som inte haft plats annanstans fått bo. Vi har sovit snart tre år i det här rummet och fortfarande inte a) fått fixat ordentliga nattduksbord eller b) plockat i ordning hela rummet. Sängen är både ful och obekväm, golvet stort och tomt (eller fullt med kläder) och hela rummet ger mig lite ångest. Ingen bra feelis när det gäller sovrum. 

Nå. Vad har hänt nu då, undrar ni.

Inga häftiga saker egentligen. 

Våra barn har aldrig gillat att sova hos oss - förrän nu.  I något skede under sommaren blev vår säng plötsligt the place to be för husets kids. Nå det är väl inga konstiga saker, tänker ni. Nää, inte egentligen, det enda problemet förutom (o)bekvämligheten är att Holly sover väldigt vilt. Det är armar och ben och fötter och rumpor mest överallt, mest i mitt fejs. Det är inte bara en gång jag vaknat i sista sekunden och nappat tag i ett ben innan hon fallit i golvet. 

Nu tyckte jag att jag sovit tillräckligt länge med ett öga uppe (sömnkvalitet?) så jag vände sängen mot väggen. Sen flyttade jag ett skåp. Sen fick stolen ny plats. Och vips stod lilla hyllan mellan fönstren. Och plötsligt blev det så oerhört mysigt. "Wow!", utbrast Hayley när hon storögt stod nedanför mig när jag lade upp blomljusslingan i fönstret. "När jag vaknar i natt mamma ska jag komma hit och se på ljusen".

Tror inte att jag lyckades med att hålla bort kidsen ur rummet.

Men säkrare blev det.

Och väldigt, väldigt mycket mysigare!

 

Det är fullständigt omöjligt att hålla någon form av traditionell inredning i det här huset, 

det ser barnen till. Men vem har sagt att man måste vara så traditionell? 

 

 

Nu ska jag planera mitt hemliga projekt vidare.

Nati nati!

 

En lila

Börjar snart återuppstå från de Förkyldas Land! Woop woop! Okej, jag är fortfarande hög på värkmedicin, nässprej och halstabletter och låter som om jag bodde i en burk men so what!? Idag kan jag dricka kaffe igen (äntligen!!) utan att vilja spy av smaken, och det säger väl en hel del.

Bytte ut Min Gröna i morse mot en lila med aronia i, allt för att bli frisk. Jag jobbar i morgon och borde se någorlunda respektabel ut.

He snorot

I lördags hade Hayley beställt en heldag med mamma och pappa - utan lillasyster. Det sista var mycket viktigt att poängtera. Efter en jättestressig början på hösten tyckte vi att hon nog behövde det också så vi drog till Vasa alla tre. Först for vi till simhallen (tummen upp för den!) och efteråt var vi på mat till Amarillo med Hayleys moffa som råkade vara i Österbotten samtidigt.

Hayley var helt i extas men började plötsligt klaga på ont i halsen. Två sekunder senare fick jag ont i halsen. Sen började näsan rinna. Innan vi var hemma på kvällen hade jag stegring och en långt utvecklad förkylning. När jag och Hayley steg upp på söndagen var vi helt däckade båda två. Hon med stegring och jag med feber.

Måndag morgon - oförändrat. Med små ögon kikade jag på arbetsschemat och konstaterade att jovisst, jag börjar kl 14 idag. For på jobb, kunde ingenting, knaprade panadol för att överleva till kl 20. Kom hem (efter lite yrt körsätt), däckade och låg i feberfrossa halva natten.

Nu har jag återuppstått utan feber tack och lov, men med två andra snortanter i famnen i stället. Här lär vi sitta hela dan.

Paus!

Det hääär  ... ni kanske vet vid det här laget att jag är ganska bra på spontana bloggpauser. Det betyder att när det blir för mycket privat så är det bloggen som lider. Jag hinner helt enkelt inte, det är för få timmar på dygnet och jag prioriterar sömn.

Sedan augusti har följande ändringar skett:

☆ Hayley har börjat i dagklubben

☆ Jag har börjat jobba

Ganska mycket pusslande alltså eftersom  flickorna inte är på dagis. Jag jobbar inte så många dagar i veckan och mest kvällstid så det har funkat helt bra så här långt.

Nu - snortorkning. Mer om det senare.