Alltså nu!

Förra året började min lilla identitetskris. Det började med bloggen, jag kände mig inte riktigt hemma i den här hela inredningsrumban. Om man har en inredningsblogg förväntas man ta vackra, inspirerande bilder (duh). Det betyder att man bör ha det ganska städat hela tiden, jag vet inte hur många som tycker att det är inspirerande med gamla kaffemuggar och spytrasor på golvet. Med ett barn var det så där semisvårt att hinna städa för att ta foton innan det blev råddigt igen.

Med två kids är det i princip omöjligt. I alla fall för mig! All creds till er mammor med ett eller flera småbarn som fixar det för det gör inte jag.

Så nu har jag snällt fått acceptera (fast jo, det svider nog ännu) att jag inte är en inredningsbloggare. I alla fall inte just nu, med två barn under tre år. Så utan att placera in mig i mammabloggarfacket - för jaaaaag är ju ingen mammabloggare, neeeeej - så har jag fixat lite nytt här på bloggen.

 Den här faceliften känns mer jag. Så här är jag nu för tiden:

Ganska råddig.

Ganska trött.

Och framför allt - snål på kaffe.

Jag är ju fortfarande jag. Men kanske mer mig själv än den där perfekta, strukna personen som bloggade om vitrinskåp, nystädade badrum och bäddade sängen dagligen (haha!).

Jag hoppas att ni som hittat in hit pga huset och inredningen inte slutar kika in nu som då (fast jag också förstår att bloggen inte tilltalar samma publik längre), det kommer fortfarande att figurera inredning och inlägg om huset här på bloggen, bara inte i samma utsträckning och kanske i en lite annan form.

Vad tycker NI? Vill ni fortfarande hälsa på här? Även om vitrinskåpet numera huserar spytrasor och badrumsmattan inte blivit uppdaterad sedan i fjol?

Lite mindre kaffe skulle vara på sin plats...