Luciadagen

Igår var det Luciadagen. Jag tror att de flesta barnfamiljerna lussade i någon form, i olika utstyrslar och med olika framgång. 

Hos oss såg det ut så här:

Min Lucia tyckte att vi hade det lite för stökigt.

Hon drog fram sopborsten och visade sig från sin bästa sida vad gäller humöret.

(Läs: miniminitonåringsfasoner och trots deluxe)

(Fotograf: mamma.)

Jag och min blivande man (hahahahahaha) hade fixat barnvakt och susade i väg till Vasa för en shoppingdag. Jultomten behövde lite hjälp ännu och så var det dags för Bennys årliga förnyelse av garderoben. Det brukar sluta med svett och stora krokodiltårar (från sambons sida) och en viss minskning av fungerande nerver (från min sida). Min sambo är ganska lång (en bit över 190 cm) och har storlek 48 på fötterna. Jag brukar säga att han är som en av de där schampoflaskorna som man får +25% extra med. Det gör att de flesta butiksbiträden ser lätt svimfärdiga ut när han vill ha ärmar som är tillräckligt långa och skor som han inte behöver böja tårna i. 

Här sitter jag snällt och väntar på första utlåtandet från provrummet. Och det blev positivt!

Många kassar rikare och fortfarande med humör och nerver i behåll fixade han kläduppköpet på nolltid. Det enda han inte hittade var skor (som vanligt) men det löste vi hemma senare genom att klicka lite på Zalando. Varför har vi inte tänkt på det tidigare?

På Lindex (i jakt på mjuka julklappar åt lillasyster) bestämde sig mina favoritstövlar för att ge upp kontraktet. (De var ju bara sju år gamla. Jag gråter lite ännu.) Kände mig lätt retarded när jag klampade omkring i butikerna resten av dagen med ena strumpan nervikt över skaftet så att stöveln skulle hållas kvar på foten. Tack och lov hittade jag ett par skor i bakluckan senare (tack Emmi för att du är slarvig och glömsk!).

Det kändes lite bättre att stega in i Trefaldighetskyrkan på De Vackraste Julsångerna med hela skor, om vi säger som så...

Lite julstämning fick vi nog (trots vissa ehrm... höga röster bakom oss. Maken till artikulerande och korrekt uttal har jag inte hört på länge. Och nej, jag kunde inte hålla mig från att vända mig om och glo lite. Inte den här gången heller.)