Söndagstankar

Jaha, så var den här då igen.

Söndagskvällen.

Fastän man är mammaledig är det ändå samma känsla varje söndag som när man jobbar. I morgon är det måndag igen, första dagen på veckan då man får börja räkna ner till helgen. Ingen pappa här i morgon, ingen långfrukost, inga bilutflykter. Tillbaka till kakkablöjor (för sådana finns det ju inga på helgen, eller hur), gröt över hela köket, "hinner du hem innan jag ska bort"-samtal. 

Men stopp lite nu!

Egentligen är det ju rätt skönt med en ny vecka. Allt som man kan få uträttat. Ärenden, handla, tvätta golv, baka, vänta på samtal, dra lite jumppa, vika lite kläder. Och tänk vad mycket roligt man kan göra även en vardag! Man kan busa, måla naglarna, möblera nya huset i tankarna, skriva Ikea-inköpslista #2, lära babyn äta själv, titta på när fönsterlister kommer upp. Man kan skicka en bild på busen till pappa som är i jobbet så att han vet vem som väntar när han kommer hem.

Sedan kan man ju packa lite, rensa bort urtvättade handdukar, slänga kvitton, vika lite mer kläder, plocka i en disk. 

Och så kikar man ner på golvet där en liten buse sitter och fyrar av världens största leende.

Då gör det ingenting att det är långt till helgen.

För hon är där på golvet, oavsett om det är lördag eller tisdag.