1) förvånansvärt många mammor (faktiskt! Inte papporna!) låter sina barn gå bärsärkargång i lekvagnen. De manglar andra barn (inklusive mitt eget) i rutschbanan, skriker mig i öronen och står och slafsäter bredvid en (inte så kul när det gäller mjölkprodukter bredvid min mjölkallergiska treåringen). Jag tar nog lite för givet att alla ser efter sina egna barn, inte att jag ska behöva gå och säga till när treåringen igen ligger längst under i en hög med sockerhöga barn vars föräldrar står en meter i från men inte bryr sig.
2) det är lustigt att finskspråkiga mammor (mest såna här i vagnen) utgår från att alla andra också pratar finska. Också på svenskspråkig ort. Nu förstår både jag och treåringen finska, men Hayley svarar på svenska om hon alls säger nåt. Då blir de nästan sura och tror att hon är ohövlig när hon inte svarar. Det finns ju faktiskt den möjligheten att hon pratar ett annat språk.
Ser du efter ditt barn när ni vistas bland andra barn eller vuxna? Om inte, tycker du att andra får säga till i så fall? Vad förväntar du dig av andra föräldrar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar