Att gå i mammas fotspår

Jag har alltid varit besatt av böcker. Det är svårt att säga om det är medfött eller om det är tack vare min mor.

Hon anmälde mig till en Barnens Bokklubb redan innan jag föddes och sedan dess har hela min uppväxt

 kretsat kring böcker.

Lära att läsa själv.

Bläddra i.

Stapla ovanpå varandra.

Plocka in och ut ur bokhyllor

Sortera i färgordning.

Sortera efter innehåll.

Försöka skriva en själv.

Det här med ord har alltid fascinerat mig. Det är nog också en anledning till att jag idag skriver blogg.

Inte för att bloggen på något sätt innehåller några revolutionerande texter.

Det bästa är att jag hittade en likasinnad själ i Kärleken. 

Han är inte så fruktansvärt intresserad av böcker eller att skriva själv, men han älskar ord han också.

Nu har tydligen det här gått i arv till Hayley. När man lägger fram en bok framför henne blir hon så

till sig så hon vet inte vart hon ska ta vägen. Hon tjuter av förtjusning, bläddrar, ser på texten mer än bilderna.

Jag försöker läsa för henne så mycket hon orkar, köper böcker i mängder och återupptäcker mina egna

gamla älskade barnböcker.

Och när jag ser den här synen i soffan vet jag att det här är det bästa jag kan ge henne.

Böckernas underbara värld.