Lilla damen växer så det knakar och det märks mest på hennes nyaste påhitt: att skratta med ljud. Så allting här hemma går nuförtiden ut på att få henne att skratta.
Det roligaste är när man busar med henne att se hur hon riktigt väntar när det där roliga kommer, hon håller nästan andan en stund.
Någonting som är mindre roligt är också en relativt ny grej: tänder. Hon tuggar och tuggar och tuggar, sover dåligt, dreglar och är sur. Då känns det ju inte så värst upplyftande att det här kan pågå lääääänge ännu.
Men tänder behöver hon ju, stackarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar