Varning för lååååångt inlägg.
Senast jag skrev aktivt på bloggen var för ett år sedan. Då jobbade jag, hade en 20-månaders hemma och njöt av att ha bygget färdigt. Jag tänkte att den vardag vi hade då skulle vi ha en stund framöver också.
Nu brukar det ju aldrig bli som man planerar. Eller egentligen blir det väl aldrig som man planerar.
Men det kan bli bättre!
Jag var ganska trött och slut (eller vi båda) efter bygge och bebis och hade någonstans på vägen tappat bort mig själv bland all uppståndelse. Var trött på att vara trött. Hann inte med hemma, med dottern och med mig själv. Så jag slutade blogga, så att åtminstone en sten skulle falla från axlarna.
I oktober fick vi en glad nyhet:
Vi skulle bli 4! Tröttheten blev inte mindre precis...
BF 13.6.2014.
Vi bodde in oss och försökte ta till vara på tiden som enbarnsföräldrar.
Det är vi glada åt idag att vi hade vett att njuta, det hade vi inte första gången.
Jag blev liten och mager (höhö).
Nu är det så att jag råkar vara expert på att göra allt samtidigt.
I januari började jag vuxenstudera på YA till närvårdare.
Supertajming, javisst.
Jag hade platsen egentligen året före men tyckte då att jag inte orkade med barn,
jobb, skola och just ha byggt ett hus.
HAHA.
Samtidigt började jag få oerhörda sammandragningar.
Hade inga med äldre dottern så detta var någonting jag inte riktigt hade räknat med.
Mitt jobb som massör och jumppaledare gick inte riktigt ihop med dessa sammandragningar
och jag blev sjukskriven från februari fram tills mammaledigheten.
I februari fick vi reda på att det var en lillasyster som smashade volleybollar i magen!
Hon gick nu under arbetsnamnet Kakan.
Vi försökte få gjort så mycket som möjligt före Kakans ankomst.
Här hade vi påbörjat projekt "förvandla hundraårig åker till gräsmatta".
Fråga gärna min sambo hur mycket han gillar krattor nu just.
Jag fick övertalat min mamma att sy ett babynest och en ny amningdyna.
Båda är heeeelt super, skulle inte klarat mig utan dem idag.
Ett stycke irriterad flodhäst 16.5 på väg på sista ultrat (v 36).
Var trött på att vara gravid och kunde inte förstå hur jag skulle orka ännu minst en månad.
Allting färdigt hemma för Kakans ankomst!
Komsi komsi bebis!
Men jag skulle inte ha behövt oroa mig.
Storasyster är född 39+1, så någonting inom mig räknade nog lite med att inte behöva gå fullt ut.
Måndagen den 26 maj (på min och äldre dotterns namnsdag; Wilhelmina) gick vattnet 08.30 när
jag steg upp från frukostbordet och Kakan meddelade att "nu tänker jag minsann inte simma här mer".
Jag var då i vecka 37+3.
Efter en nästan exakt på minuten likadan förlossning om med storasyster (7 h från att värkarna började)
kom hon ut som en raket (bokstavligen!) efter ett krystningsskede på två minuter!
Vet inte vem som blev mer chockad - jag, sambon eller barnmorskan.
Kakan färdigbakad!
För att vara tre veckor tidigare född var hon mycket välbakad.
Holly Sofia Isabella <3
Stolt storasyster.
Vi fick börja lufta Emmaljungan igen. Lycka!
Den 17 juni fyllde jag 25 och dansade lyckodansen över att redan ha en treveckorsbebis
och ingen megamage mer! Alla krämpor borta och mer energi åt mamma.
Svinkallt i juni, så Hollys första månad spenderades i stickad halare!
Vi lyckades få mer gjort på utsidan än vad vi räknat med sedan bebis ploppade ut,
här lite gräsmatta och påbörjan till rabatter.
Huset är också nästan färdigmålat.
Glad prick den här lilla bebulin!
Någon som är glad åt sin lillasyster..
Ett tufft 2011-2012 blev ett tufft 2013.
Nu har halva 2014 gått och tammesjutton om inte det också går i samma spår.
Småningom börjar det nog ta sig här, men jag rekommenderar ingen att bygga och
skaffa barn samtidigt. Absolut inte två "på raken" samtidigt som du börjar studera.
Men vet ni vad? Det går det också bara man ger sig fan på det.
Och det bästa av allt är att man får det här:
Nu hoppas jag på en lugn och harmonisk höst.
Hähä.
Med dom här två pöllhovona.
