Huvudsaken att någon förstår

Att syskon kan vara väldigt olika har vi insettför ganska länge sedan. Hos flickorna skiljer sig både temperament, längd och utvecklingsordning. Hayley är lång och lärde sig gå före 1 år, men skippade att krypa. Holly är kortare och kröp läääänge, gå började hon med först vid 1 år 3 mån. 
Något annat som skiljer dem åt är talet. Hayley pratade i tvåtreordsmeningar som 1-1,5-åring. Både på finska och svenska. Holly pratar nog (då hon får taltur) men vissa saker är inte lika begripliga som andra...

Ord som är logiska:
Mamma - mamma
Pappa - pappa
Kakka - kakka
Bajs - bajs
Klocka - kocka
Lampa - pampa
Vauva - vauva
Vaippa - aippa

Ord som är mindre logiska:
Hayley - rrrrr-ah
Holly - iia
Pussa - piss
Gosa - itta
Famnen - mammamm

Och det mest logiska av dem alla:
Mjölk - tack

Jobba hemifrån

Ledig från Kappahl och jumppa idag, inte ledig från mammajobbet. Förutom att jag försöker se till så småbrudarna är mätta och nöjda så försöker jag fixa andra grejer som jag aldrig hinner med. Lite låtlistor, logofix och sånt. Jag är en sån som inte har ett jobb utan tio och har en tendens att ta på mig alla möjliga slags uppgifter. Det funkar oftast väldigt bra, för då hinner jag inte tröttna, men ibland kan det bli lite mycket. Än så länge är jag på en helt lagom nivå för allt jag gör nu just är väldigt roligt.

För tillfället försöker jag få i mig mellanmål (mellan disken, syskonbråken och datorjobbet) och som ni ser finns det två sidor av det också - den fina och den riktiga.

2.11.15

6 månader som fru <3

Ett skrev

Helt vanlig dag hos familjen Fors. Föräldrar dricker kaffe. Barn ritar. 

Hayley: mamma, titta, jag har ritat ett skrev!

Benny sätter kaffet i halsen.

Jag: ???

Hayley: titta, ett skrev!

Föräldrar utbyter ytterst roade blickar och försöker undvika att spreja köksfönstret med kaffe.

Jag: eeeeh... Okej...

Hayley: men titta mamma, ett skrev! *viftar otåligt*

Jag: jaha.. *böjer mig ner mot teckningen*

Ser en fin och prydlig fyrkant ritad med tuschpenna och då slår det mig omedelbart:

Jaaaaaaaaa, du menar SQUARE! 

                                                

                                   Hayley två år, då hon ännu nöjde sig med finska som andra språk.

Det är faktiskt helt normalt

Vadå "det är inte normalt att sitta och locka sitt löshår i sängen framför en serie?" Det är det väl visst det.

Blä

   

           

                                                       Önskar så att det här var dagens feelis.

                                                                    Det är det dock inte.

Aldrig har en vecka varit så här låååååååååååång. Väntar på fredag, men inte pga fredagsmyset utan av en anledning som stavas j-o-b-b. Jag får äntligen  jobba på fredag! Det märks på humöret när jag varit ledig för länge, för då är allt tålamod använt, nerverna på helspänn och det river i halsen av allt morrande. Barnen har sovit dåligt (och då också jag) och någon mat har jag inte lust att laga. Grått och trist är det ute, men det matchar ju humöret i alla fall. Blä för den här veckan.

En som inte tycker det är blä är Hayley. Hon vaknade tiiiidigt i morse, for sen till dagklubben på utfärd, kom hem (och jag förväntade mig utbrott och lång vila) men hon har både lekt butik och ritat änglar på löpande band samtidigt som hon sjunger julsånger på finska. Nu räknar hon på engelska i sitt rum. Tur att någon av oss har vett att göra något produktivt idag.

                   På bilden ser ni lillasyster. Fotografen är storasyster, igen. "Sitt ner, skratta!"

                                                                      And so she did. 

Nej!

Hej måndag! Vi har just fört storasyster till dagklubben och nu har vi parkerat oss i soffan med kaffe och 300 böcker. Holly är, precis som sin storasyster och mor, bokgalen. Vi läser och läser och läser. Och läser lite till. Tyvärr är hon lite kinkigare än Hayley vad gäller variationen på böcker och hakar gärna upp sig på en och samma bok i sisådär två veckor. Efter varv 42 på "Koira-kirja" får man lite ögonlocksryckningar.

                                       

Är jag förresten den enda som gäspar redan från sida två i boken och sen läser resten som en enda stor gäspning? Jättejobbigt. 

                           

Om exakt en månad har vi en 1,5-åring i huset igen. Hade fullständigt förträngt den här "nej"-perioden som regerar här för tillfället. Allt är nej. Klä på sig är nej. Äta är nej. Byta blöja är nej. Leka med fel leksak är nej. Sluta klättra är nej. Kramas är nej. Sluta kramas är nej. Och så kan man inflika ett hurtigt nej lite var som helst, bara för att man kan. 

                                                            Ska nog ta en kaffe till...